Internationella kvinnodagen

En post om att föra den frihet du fått vidare. Om att bryta tystnaden och börja leva.

Jag trodde att mitt liv skulle vara slut den dagen jag bröt tystnaden. Då när min största hemlighet skulle avslöjas. Det var så det kändes. Som att allt jag arbetat för, som att all min värdighet som jag kämpat så hårt för skulle vara evigt förlorad.

Men det var inte slutet.

Det var då livet äntligen kunde börja.

När jag bröt tystnaden om det övergrepp jag varit med om som barn bröt jag en tystnad jag burit i nästan 20 år. Ingen visste. Ingen förstod.

Jag trodde jag var ensam. Och jag var det också, jag bar på smärtan ensam och det var tungt och livsfarligt. Men ensamheten fanns i tystnaden, i att jag inte kunde visa vem jag var fullt ut. Ensamheten hade inget med det jag varit med om att göra utan med sättet jag hanterade det på. Det är sällan ett aktivt val utan en överlevnadsstrategi.

Dagen jag valde att berätta var dagen då jag bestämde mig för att våga lita på att kärleken är större och kan bära mer än allt det onda som den här världen rymmer. Det höll.Jag tror den kommer hålla också för dig.

”The function of freedom is to free someone else” skrev författaren Toni Morrison. Internationella kvinnodagen är en årlig påminnelse om just det för mig. Den frihet som jag fått och tagit emot är nu min vision för andra. Allt jag gör är ett resultat av det.

Just nu bubblar det under ytan på många håll. Hemligheter börjar sippra ut. System som skyddar förövare avslöjas. De kan bara överleva så länge vi tror på lögnen att tystnaden är vårt skydd. Att tystnaden är god. Det är den aldrig. Det är i ljuset vi hör hemma. Och det är alltid sanningen som gör oss fria.

Kategorier: Andlighet, Existentiell hälsa, Livskraft, Religionstrauma