Om att tillslut våga gå sin egen väg
Josefin Lennartsson En dikt om att tillslut våga gå sin egen väg.
Jag lärde mig tidigt om hur viktigt det var att vandra på rätt väg. Att det handlade om destination. Så pass viktigt var det att det ibland kunde motiveras med rädsla eller förtryck. ”Om du inte tror så här så…” eller ”den som inte tror så här är…”. Det viktiga var inte hur man vandrade, vad man såg eller ens vem man blev av vandringen. Utan just att man skulle vandra på rätt väg. Det kunde talas om att du behövde känna vägen själv. Men i slutändan var det ändå någon annan som bestämde hur den såg ut eller vart den gick. Om du inte vandrade på den vägen skapade det oreda omkring dig. Du var rebellisk, okunnig, något var fel med dig.
Den varma gemenskapen kom av att du vandrade på samma väg som de andra. Att du höll dig kvar i ledet. Tillhörigheten skapades av att vi tänkte, trodde och gjorde lika.
Men den sortens vandrande förde mig bort från mig själv. Bort från närvaro i den tillvaro som var min.
Det är längesedan jag bestämde mig för att ta ansvar för mitt vandrande själv. Sätta eget tempo. Ta reda på vilken utrustning som fungerar för mig, Vad som motiverar mig på vandringen.
Men jag lär mig fortfarande. Att det är ok, och till och med rimligt att jag ska kunna bestämma själv. Att mina erfarenheter av utrustningen är relevanta. Att det bara är jag som i slutändan kan bestämma målet och vem jag vill bli av vandringen.
- - -
Den här sidan är resultatet av det beslutet. En plats där du kan hitta inspiration till din vandring, hitta sällskap och bli utmanad till nya steg i din längtans riktning.
Oavsett om du sökt efter något hela livet och inte hittat rätt eller lämnat en destruktiv andlighet bakom dig hoppas jag att du här kan hitta något värdefullt att ta med på din vandring.
Josefin
Kategorier: Dekonstruktion, Existentiell hälsa, Livskraft, Religionstrauma